Åsgarns kapell

Åsgarns kapell är Kulturens kapell, ägt av bygdegårdsföreningen och öppet för alla som vill arrangera kulturprogram eller vigsel, dop och annan gudstjänst. Kapellet är tillgängligt sommartid och saknar moderna bekvämligheter som vatten och centralvärme. Kapellet hyres lämpligen tillsammans med bygdegårdens kök eller hela bygdegården.

Bygdegårdsföreningen arrangerar återkommande konserter, ofta med ensemble ur Dala Sinfoniettan, samt konstutställningar vid Åsgarns Marknad. Det gamla kapellet bjuder stämning och skönhet och har med stor uppskattning använts för vigslar och dop. Nästan varje år hålls här ekumenisk gudstjänst i samverkan med Svenska kyrkan och Missionskyrkan i Fors som numera tillhör Equmeniakyrkan.

Åsgarns kapell byggdes av baptiströrelsen 1881, som under mer än hundra år här drev sin verksamhet. Kapellet skänktes sedan till Filadelfiaförsamlingen i Avesta, som efter ett antal år i sin tur gav det till nuvarande ägare, Åsgarns bygdegårdsförening. Bygdegårdsföreningen, som redan har en modernt utrustad allmän samlingslokal, låter kapellet leva som kulturhus för konst, musik, poesi och andakt.

Kapellet är förknippat med de första frikyrkorörelserna i Sverige. Det berättar om hur människor ville mötas och fritt läsa och tolka sin bibel och utan akademiskt skolande auktoriteter formulera sin kristna tro. Till att börja med möttes de i hemmen. Med stora uppoffringar, stora ideella insatser och omistliga gåvor i form av timmer och material, byggde människor i Åsgarnsbygden sitt kapell 1881.

”Gud är kärlek” står målat på den allra första altarväggen, som är ljust blå och som fanns i all sin prakt så länge kapellet var öppet upp i nock med läktare och fönster i två nivåer. Säkert för att spara värme byggdes kapellet om, troligen på 1930-talet, läktaren skalades bort och taket sänktes. Då tillkom den nuvarande altartavlan, vars motiv förbryllar också erfarna teologer. Senare, på 1960-talet, ändrades interiören vid altaret där den baptistiska dopbassängen byggdes över och nivåskillnaderna minskades.

Mer om målningen kan läsas här; Asgarn Kapell fondmalning

Den baptistiska församlingen, som kom att tillhöra Örebromissionen (idag en del av Evangeliska Frikyrkan), levde kvar in på 1980-talet. Söndagsskolan, som på 1960-talet blev lördagstimme, arrangerades, och många vuxna i Åsgarnsdalen kan förmedla egna minnen från undervisning, sång och egna framträdanden i kapellet. Alla barn i byarna nära Åsgarn deltog i lördagstimmen – även barnen från familjer som tillhörde Svenska kyrkan. Lördagstimmen blev, vid sidan av Åsgarns Vi Unga i bygdegården, ett viktigt forum för ungas gemenskap. Timmen gav förstås också ett möte med kristen tro och de grundvärderingar som bär hela det västerländska samhället. Iris och Helge Lindgren från Åsgarn var de sista entusiastiska ledarna som drev verksamheten. Före en religiös omorientering på 1960-talet medverkade även Nora Johansson från Bloms i Mörtarbo och Petrus Forsberg från Realsbo och Nickarvet i Åsgarns kapell.

Under 1900-talet utvecklades andra folkrörelser i Åsgarnsdalen: Landsbygdens rörelser – politiska och lantbrukets fackliga. Folkbildning genom Svenska Landsbygdens studieförbund, SLS, senare Studieförbundet Vuxenskolan, SV. Även Åsgarns kyrkliga arbetskrets tillkom. För alla dessa var behovet av allmän samlingslokal stort och bygdegårdsföreningen bildades 1950. När skolhuset var i färd med att renoveras till bygdegård, bildades Åsgarns Vi Unga-klubb 1961.

2004 uppvaktades bygdegårdsföreningen av Filadelfiaförsamlingen som ville återlämna kapellet till människorna i Åsgarnsbygden. Efter öppet hus med studiebesök och öppen dialog beslutade bygdegårdsföreningen att ta emot gåvan. Vid välbesökt högtid i juni 2005 överlämnades kapellet, och bygdegårdsföreningens ordförande tackade med nyckelorden: ”Långsiktigt åtagande. Inga storvulna planer på totalrenovering – bruka med ödmjukhet och varsamhet. Pund att förvalta.”