Åsgarnsdalen
Här sträcker Dalälvens väna och bördiga jordbrukslandskap en arm upp i trolska Garpenbergsskogar. I åtminstone 5000 år har människor bott och levt just här. I dag sjuder det av liv i Åsgarnsdalen. Byarna är attraktiva boplatser. Bygdegården är vitalt kulturhus. Besökare strömmar till, från när och fjärran, för att fiska i sjöar, söka skogarnas spänning och ro, vandra och motionera i naturskönt landskap eller hämta andan på gamla eller nya dalagårdar. Välkommen till norra Folkärna och södra Garpenberg!

Landskapets historia
Efter den tunga inlandsisen bredde havet ut sig över Sveriges midja. Så sent som 1500 f.Kr. var Åsgarnsdalen en grund flik av havet. Hällbergsklack med sina 196 m.ö.h. och Högåsen, 228 m.ö.h. bildade öar i skärgårdslandskapet. En högsta kustlinje gick vid Hässlen, där jordmånen idag möjliggör ett unikt bestånd av hassel. Havet gav människor möjlighet att färdas och god tillgång till fisk. En stor mängd stenåldersfynd från tiden 5000-3000 år f.Kr. i Folkärna tyder på att här har människor verkat i många tusen år. När havet drog sig tillbaka utvecklades jordar för odling, boskapsskötsel och nya boplatser.
Se vidare:
O Hässlen
O Realsbo hage
O Hällbergsklack
O Vandringsleder

Bondekultur
Under järnåldern blev människorna bofasta jordbrukare. Järnåldern är den förhistoriska tid när människan på allvar börjar göra järnet till sitt redskap, i Norden från några hundra år f.Kr. till vikingatiden, cirka år 1000, då Medeltiden tar vid.
Byarna i Åsgarnsdalen är som ett pärlband med skimrande namn. Från söder: Lycka, Kolarbo, Bondarvet med Överbo, Nickarvet, Mörtarbo, Åsgarn, Västanå, Krommetsbo, Realsbo, Yttersbenning, Persbo och Brattfors. Väster om Åsgarnssjön: Åkerby, Västanvik, Västansjö, Västanberg, Dalkarlshyttan.
Byarna trädde troligen fram på medeltiden. Kartor och kyrkböcker från 1600-talet och framåt bekräftar att landsvägen genom bygden och byarnas centra i huvudsak har bestått genom seklen. Laga skifte vid 1800-talets mitt ändrade byarnas form. Så sent som på 1950-talet fanns kor och annan kreatur på i stort sett varje bondgård. I dag finns ingen mjölkgård kvar, och några få yrkesverksamma bönder odlar all åkerjord med vallgrödor och spannmål. Produktiva skogar bidrar till Sveriges i särklass största exportnäring. Strandängarna vid Åsgarnssjön har återskapats och där betar nu nötkreatur.
I Åsgarnsdalen fanns tre mjölkvarnar: I Nickarvet, Åsgarn och Brattfors. Nickarvets kvarn är pietetsfullt restaurerad och berättar om ett avgörande förädlingsled i det gamla bondesamhället.
Enligt 1842 års folkskolestadga byggdes skolhus I Åsgarnsdalen: Kolarbo (1862-1929), Åsgarn (1876-1957) och Persbo (1875-1951).
Se vidare:
O Åsgarns bygdegård
O Åsgarns kapell – Kulturens kapell
O Kolarbo gamla skola
O Nickarvets gamla kvarn
O Stigvägen

Bergslagsbygd
Järnhanteringen var tidigt viktig i Åsgarnsdalen och dess närhet. Från och med medeltiden börjar den inordnas i en samhällelig organisation för bergsmän. Med ett visst jordinnehav följde skyldighet att också bedriva bergsbruk och att framställa järn i hytta. Bland de äldsta kända hyttorna i södra Dalarna är Dalkarlshyttan, dokumenterad 1461. Dalkarlshyttan är jämförbar med Lapphyttan i västmanländska Norberg.
Många bönder var också bergsmän, delägare i hytta och smedja. Skogsbruket producerade i milor träkolet som behövdes vid järnframställning både i bygdens hyttor och i näraliggande bruk.
Många hytt- och smedjeplatser, av varierande ålder, finns i Åsgarnsdalen. I Folkärna: Bondarvet, Dalkarlshyttan, Krommetsbo, Västanberg, Åsgarn, Överbo. I Garpenberg: Brattfors, Garhyttan, Herrgården, Persbo, Tallbo, Yttersbenning.
Åsgarns hytta hade redan 1565 ”urgamla anor”. År 1776 beskrivs den som ”socknens största och bästa hytta”. Åsgarnshyttan blåstes på sista gången 1855 – då en ”urmodigt utstyrd gumma … den sista av sin ätt i Sverige som blåste med bäljor och lerforma och saknade rostugn och rostade malmen i grop”.
Strax norr om Åsgarnsdalen, i Garpenberg, har malm utvunnits mycket länge. Gruvdriften är dokumenterad sedan 1200-talet. Förutom järn är förekomsterna betydande av silver, zink, bly, koppar och guld. Här anlade Gustav Vasa på 1550-talet ett kronobruk som genom seklen, i olika privat regi, utvecklades i takt med teknikens språng. Ståtliga Garpenbergs Herrgård stod klar 1801. På 1800-talet anlades ett helt nytt järnverk i Brattfors. På 1880-talet hade Brattfors lancashiresmedja med härdar, puddelugnar, vällugnar och valsverk. Järnet från Garpenbergs gruvor transporterades först som malm till Fors nya hytta, sedan som tackjärn till Brattforsverket för att i förädlad form slutligen säljas. Transporterna skedde med hästforor, på vagn och släde, och från Månganrden, g. I Garpenberg: Garhyttan, Persbo, r glädje av hamnplatsen i Västansjö som är trevligt utrutsad med ekort bland an1880-talet till och med 1905 på ångpråm över Åsgarnssjön. Järnvägen mellan Fors och Garpenberg stod klar 1905, men samma år var Brattforsverkets saga all. Modernt martinverk fanns sedan 1896 i Fors.
Garpenbergs Herrgård var under åren 1915-1995 ett centrum för Sveriges Skogshögskola och Lantbruksuniversitet. I dag är herrgården med sin slottsliknande karaktär mötesplats vid bröllop, konferenser, julmåltider och romantiska weekender.

Se vidare:
O Brattfors industriminnen
O Åsgarns hyttplats
O Gamla banvallen Fors – Åsgarn – Garpenberg

Åsgarnssjön och andra besöksmål
Åsgarnssjön är den största sjön i fiskevårdsområdet i norra Folkärna och södra Garpenberg. Den är vidsträckt och har stora värden både i sin skönhet och för fiske.
Åsgarnssjön är en synnerligen fiskrik sjö med förnämlig tillgång på abborre och gädda. Vattnet är friskt och skapar produktiv miljö för fiskarna. En helt ny fiskevårdsplan tog fram 2014 och ger förutsättningar för att även i fortsättningen vårda fiskbeståndet och fisket.
Mellan Åsgarnssjön och sjön Sävviken vid Fors finns en kanal genom ett trolskt låglänt landskap som kan upplevas från båt.
Tre välbyggda nedfarter för bilar med båt på trailer finns vid Åsgarnssjön, i Kolarbo, i Bondarvet och i Västansjö. Där finns plats att lägga i båt och bra bryggor. Flera bryggor är helt nya. I Västansjö är bryggorna anpassade till människor som lever med funktionsnedsättning. Även besökare, som inte är inriktade på fiske, har glädje av hamnplatsen i Västansjö som är trevligt utrustad med bord och bänkar för picknick och vila.
Fisket i Åsgarnssjön och andra näraliggande sjöar förvaltas av Björsjö-Åsgarns fiskevårdsförening, som säljer fiskekort bland annat i Åsgarn, Bondarvet och Kolarbo. Fiskevårdsföreningen hyr även ut båtar.
Åsgarnssjön tar emot sitt vatten främst från Garpenbergsån, som börjar vid Gruvsjön strax norr om Garpenbergs herrgård, och sedan slingrar sig fram genom skogar och åkerlandskap. Ån och dess dämningar var genom århundraden helt avgörande för hyttor, hamrar, kvarnar och andra små industrier. Spår i landskapet efter människors verksamhet genom seklen är spännande att söka. Sjöar, stränder, skogar och hemlighetsfulla gläntor – ja, hela naturen – är i sig lockande.

Se vidare:
O Fiskevårdsföreningen Björsjö-Åsgarn.
O Västansjö brygga med båtramp, tillgänglig för människor med funktionsnedsättning
O Bondarvets brygga med båtuthyrning
O Kolarbo brygga
O Västanbergs dammsjö, badplats och båtuthyrning
O Dalagård
O Muddus Hjortron – Kolarbo gård
O Fors med livsmedelsbutik, restauranger och Erskins unika bruksbebyggelse